Läs Jennies starka personliga berättelse om hur hon hanterar förlusten av båda sina föräldrar till cancer, delar sina känslor och söker efter styrka i sorgen.
Livet tar ibland vändningar som är svåra att förstå. För mig, Jennie, har de senaste åren varit en berg- och dalbana av känslor, förluster och nyfunnen styrka. Jag vill dela med mig av mina tankar och erfarenheter genom att sätta ihop mina blogginlägg till en sammanhängande berättelse om hur jag hanterat den djupa sorgen efter att ha förlorat båda mina föräldrar till cancer.
2021
Hur blev allt så skevt?
Jag kämpar fortfarande med att bearbeta sorgen efter mina föräldrars bortgång. Livet känns skevt, och jag har svårt att förstå hur jag ska kunna känna glädje igen. Varje dag är en kamp, och ibland tar jag mig fram en timme i taget. Jag har minskat min arbetstid för att kunna hantera min mentala hälsa bättre och står i kö för terapi. Mina tankar kretsar kring förlusten av min pappa, som gick bort bara fem veckor efter att ha diagnostiserats med cancer, en chockartad och smärtsam händelse som förändrade allt.
2017
Den andra cancerresan
Tiden kring jul och årsdagen för min pappas död var särskilt svår. Han var stark och frisk tills cancer plötsligt förvandlade honom till en skugga av sitt forna jag. Läkarnas ansträngningar, inklusive flera operationer för att sätta in en stent i hans lever, tog hårt på honom och oss anhöriga. Hans snabba försämring och den påföljande palliativa vården hemma blev en brutal påminnelse om livets skörhet.
2016
Bukspottkörtelcancer
Cancer i bukspottskörteln, ord som förändrade allt för ett år sedan. Diagnosen kom som en chock, trots att symptomen från början såg ut som något helt annat. Vår familj var helt oförberedd på den mörka resa som väntade, och inom kort var min starka, levnadsglada pappa bara ett minne.
Som ett fladdrande löv i vinden
Sorgen har gjort att jag känner mig vilsen och osäker på vem jag är. Jag minns tiden före diagnosen, de hjärtskärande samtalen och det överväldigande ansvaret. Att se min pappa förlora sin kamp mot cancer har lämnat djupa spår i mig, och även om jag försöker fortsätta med mitt arbete, känns allt övermäktigt.
Älskade Pappa
Det är fortfarande svårt att acceptera att min pappa är borta. Varje dag påminns jag om honom på olika sätt, och det gör ont att tänka på alla framtida ögonblick han inte kommer att vara en del av. Att vårt familjehem sålts förstärker bara känslan av förlust och tomhet.
Den första cancerresan
Cancer har varit en del av mitt liv sedan 2005 när min mamma först drabbades. Hennes långa kamp, fylld av sjukhusbesök, behandlingar och till slut en hjärtinfarkt som tog hennes liv, har lämnat ett outplånligt avtryck. Varje steg av vägen, varje ny diagnos och behandlingsförsök, har testat vår familjs styrka och min egen förmåga att hantera livets mest utmanande stunder.
Jag ville skriva för att bearbeta min sorg och dela med mig av hur mitt liv ser ut utan mina föräldrar. Genom att skriva ner mina tankar och känslor hoppas jag finna någon form av tröst och kanske även erbjuda stöd till andra som går igenom liknande prövningar.
Jag vill förmedla att de många ansiktena av sorg och hur jag, trots allt, försöker hitta vägar framåt. För alla som kämpar med sorg, kom ihåg att tillsammans är vi starka.
Stor KRAM till er alla.
/Jennie
Kommentare