Läs Peters djupt personliga berättelse om hur han hanterade sin frus sjukdom, livet efter cancern och hittade gemenskap och anhörigstöd genom Cancerkompisar efter hennes bortgång.
När livet tar en oväntad vändning, är det inte alltid lätt att veta vart man ska vända sig. För Peter, som stod vid sin fru Jills sida genom hennes långa kamp mot njurcancer, blev Cancerkompisar och det anhörigstöd han fick där en viktig del av hans liv, inte bara under sjukdomsperioden, utan även långt efteråt. Här delar Peter, i egna ord, sin resa från sorg till återhämtning och det stöd han fann genom Cancerkompisar.
Peters Berättelse
"Min älskade lilla fru, Jill, kämpade mot njurcancer sedan sommaren 2017. När cancerdiagnosen kom var den redan i stadium 4, och läkarna beskrev den som 'extremt aggressiv'. De gav henne bara några veckor, möjligen månader, att leva. Det var då jag bestämde mig för att gå i tidig pension för att kunna tillbringa varje möjlig minut vid hennes sida. Pengar kommer och går, men den tid vi hade kvar var ovärderlig.
Cancerresan tog slut den 7 december 2021, när Jill somnade in hemma. Under dessa år hade sjukdomen tagit oss genom otaliga prövningar – från hjärnblödningar orsakade av metastaser till upprepade behandlingsförsök som till slut inte gav mer än ytterligare smärta och lidande.
Som anhörig känner man sig ofta ensam, även när man är omgiven av människor. 'Du måste vara otroligt stark för att våga vara svag', ett citat som jag kände igen mig i under hela denna resa. Det var inte bara en kamp för Jill; det blev min egen kamp också. Jag grät varje dag, och det gick till den grad att Jill, trots sin egen smärta, fann sig själv tröstande mig. Min ilska och frustration växte som ett resultat av den maktlöshet jag kände.
Att arbeta inom kriminalvården hade förberett mig på att hantera krissituationer, men detta var något helt annat. Trots att jag är van vid tuffa situationer, kunde jag inte förbereda mig på den emotionella berg-och-dalbana som Jill och jag skulle gå igenom.
Jag fann anhörigstöd från Cancerkompisar, tack vare ett tips från en kollega. Det var där jag träffade Anders R och andra som befann sig i liknande situationer. Vi har blivit goda vänner, stöttar varandra och uppmärksammar speciella dagar tillsammans. Det är en gemenskap där vi kan vara öppna och ärliga, där fasaderna faller och man kan vara sårbar utan att dömas.
Det jag vill förmedla till andra i liknande situationer är att inte gömma sina känslor. Det är viktigt att bli sedd och att våga be om hjälp. Cancerkompisars anhörigstöd och andras perspektiv på livet efter cancern har varit en räddning för mig; en plats där jag kan få och ge stöd, där vi skapar ringar på vattnet genom att hjälpa varandra.
Efter att ha levt med detta 24/7 i fyra år har jag lärt mig mycket om livet, om sorg, och om den mänskliga styrkan. Det är en resa jag aldrig önskat, men en som har lärt mig att vara sann mot mig själv och andra."
Varma hälsningar Peter
I samband med vårt samtal om Peters erfarenheter och hur Cancerkompisar har spelat en viktig roll i hans liv, kom det fram intressant information om hans relation med en annan cancerkompis, Anders R. Deras band är ett utmärkt exempel på långvariga och stödjande vänskaper som kan bildas genom gemensamma erfarenheter av sorg och förlust.
Anders R berättar:
Jag och Peter har varit i kontakt i nio år, en relation som började när jag blev medlem i Cancerkompisar 2014. Varje torsdag har vi ”ett kvarts-samtal.” Det är en tid vi båda ser fram emot varje vecka. Vi brukar messa varandra och säga, ”Ska vi ta ett kvarts-samtal på torsdag?”
När vi frågade varför de har hållit kontakten så länge förklarade Anders det med att de inte vill glömma sina älskade som de har förlorat. De har delat mycket genom åren—från resor till andra livserfarenheter—och upptäckt att de har levt ganska lika liv. Anders påpekade att det är en sådan djup förståelse som är svår att finna någon annanstans. ”Ingen annan kan förstå,” tillade han, vilket belyser hur värdefull deras vänskap är i deras fortsatta bearbetning av sorgen.
Detta understryker ännu en gång hur betydelsefulla sådana här kontakter kan vara för dem som lever som anhöriga till någon som har eller har haft cancer. Peters och Anders historia visar på styrkan i att ha någon som verkligen förstår, någon som har gått igenom liknande prövningar. Det skildrar verkligen kraften i Cancerkompisars nätverk och dess förmåga att ge långsiktigt stöd och förståelse.
På bilden syns två andra cancerkompisar, Magnus & Mattias.
Comments